|
RASSTANDARD
|
|
URSPRUNGSLAND/HEMLAND: USA ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Vall-, boskaps- och vakthund NKU-KLASSIFIKATION: Grupp 1 BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Trots rasnamnet är Australian Shepherd inte en australisk ras. Rasnamnet kommer sig av att man i västra USA, i början på 1900-talet, började kalla de mycket skickliga fårhundar som kom med den stora importen av får från Australien, för Australian Shepherd. Rasens historia är full av berättelser och antaganden men mycket få fakta. Bl a nämns att de hundar som stod för ursprunget till rasen troligen kom med utvandrare från Baskien i norra Spanien till Australien. Rasens mångsidighet, lättlärdhet och utpräglade vallningsinstinkt har gjort den mycket användbar för amerikanska får- och boskapsuppfödare. HELHETSINTRYCK: Rasen skall vara en intelligent arbetshund med utpräglad vakt- och vallningsinstinkt, en god kamrat och ha kraft att arbeta en hel dag. Den skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig. VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Mätt från bröstbenet till bakdelen av låret och från manken till marken skall Australian Shepherd vara något längre än hög. UPPFÖRANDE OCH KARAKTÄR: Rasen skall vara intelligent, aktiv och med jämnt humör. Den skall vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad mot främlingar. HUVUD: Huvudet är välskuret, kraftigt och torrt. Storleken skall stå i proportion till kroppen. SKALLPARTI: Sedda från sidan skall skallens och nospartiets plan vara parallella och av samma längd. Skallen skall vara flat eller svagt välvd och nackknölen får vara svagt framträdande. STOP: Stopet skall vara medeldjupt och tydligt markerat. ANSIKTE: HALS: Halsen skall vara kraftig och av medellängd med något välvd nacke. Den skall vara väl ansatt i skulderpartiet. KROPP: FRÅN OCH MED DEN FÖRSTA JANUARI 1989, ÄR SVANSKUPERING FÖRBJUDET I SVERIGE.
EXTREMITETER: FRAMSTÄLL: BAKSTÄLL: RÖRELSER: Rörelserna skall vara fria, jämna och smidiga. I trav skall rörelserna vara snabba, vä1balanserade och täcka mycket mark. Benen skall röra sig rakt och parallellt, när farten ökar närmar sig benen kroppens mittlinje. Rasen skall var mycket vig och snabbt kunna ändra riktning eller rörelsemönster. PÄLS: Pälsen skall vara rak eller vågig,
medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall
vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall var kort och
slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan
av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng. STORLEK/VIKT: Mankhöjd: Hanhund 51-59 cm, tik 46-54 cm Hundens kvalitet är viktigare än ett exakt mankhöjdsmått. FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och felets art skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. ALLVARLIGA FEL: Alla tecken på skygghet, rädsla eller aggressivitet Stånd- eller hängöron Otypisk pälskvalitet Pigmentlösa fläckar på nostryffeln, vilka överstiger 25% av nostryffelns storlek, på hundar som är över ett års ålder. DISKVALIFICERANDE FEL: Underbett. Överbett större än 4 mm. I ett för övrigt korrekt bett skall mittre incisiver som inte möter i sax- eller tångbett inte bedömas som underbett. Vita fläckar i de färgade partiet mellan manke och svans, samt på kroppens sidor. Detta gäller inom samtliga färgvarianter. TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. |